Mina förfäder

Bilder från Djursdala

"Gården" sedd frångrannens gårdsplan, tvärs över "kôrkvägen".

Den stora och vackra ladugården, som hör till släktgården.

"Gården" ligger precis vid Kôrkvägen som går från kyrkan ned till det gamla Djursdala by.

Ingegerd Westlander Gustavii håller föredrag om släktgården under släktträffen 2014.

Ättlingar till syskonen Gustavii samlade utanför släktgården vid släktträffen 2014.

Djursdala bygata från förr. Troligen någon gång på 1950-talet.

Djursdala kyrka på ett gammalt vykort.

Släktgården i Djursdala

Text av Ingegerd Gustavii Westlander

Vid storskiftet år 1781 stod som ägare till ett mtl (mantal) Djursdala nr 4 (den fastighet som senare skulle bli släktgården) kallad Herrgården, de båda välborna herrarna Johan Ernst Widinghoff och Axel Schilt. De delade Herrgården i fyra delar på ¼ mtl vardera och sålde dem.  Vår del, ¼ mtl Djursdala nr 4, köptes troligen år 1783 av mjölnaren Sven Hafström. Den delen kallas sedan dess i Djursdala för Herrgården, antagligen för att herrgårdens mangårdsbyggnad låg på denna dels gårdstomt. Inom släkten Gustavii har vi helt enkelt kallat den för ”Gården”.

Under medeltiden kom hela Djursdalabygden att ägas av olika frälsesläkter. Det har sagts att den till slut kom att ägas av Den Heliga Birgitta och att den skänktes till Vadstena Kloster. Under reformationen drog Gustaf Wasa in marken till Kronan. För att skaffa pengar till statskassan pantade Kronan småningom ut de olika gårdarna. I slutet på 1600-talet fick ryttmästaren Eric Gyllenbreider Djursdala som pant för ett lån till Kronan. Lånet kunde inte betalas och Gyllenbreider blev därför ägare till de olika gårdarna. Hans dotter Helena ärvde honom. Hon gifte sig med löjtnanten Adam Giös. Efter Helenas död ärvde hennes dotter Chatharina Djursdala. Hon gifte sig med en ryttmästare vid namn Kjellman, adlad Löwenadler. Den 16 mars 1792 köpte nämndemannen och bonden i Björkesnäs Pehr Mosesson Gården av Sven Hafström och hans hustru Ewa Wilhelmina Hafström.

Gården ärvdes sedan av Pehr Mosessons båda dotterdöttrar, inbördes halvsystrar, Cajsa Greta Johansdotter och Anna Stina Olofsdotter. Cajsa Greta gifte sig med Olaus Larsson i Orremåla (beläget i Djursdala socken, ca 4 km öster om kyrkan) och var således farmor till vår farmor Augusta.

Anna Stina skänkte år 1831 sin 1/8 mtl till sin son, pastorsadjunkten Petter Ljung.

Cajsa Greta sålde år 1841 sin 1/8 mtl till dottern Gertrud och Gertrud köpte år 1848 den andra 1/8 mtl av kusinen Petter Ljung. Gertrud ägde då hela Gården. Gertrud var syster till Olaus Olsson i Orremåla och således faster till vår farmor Augusta.

Gertrud hade fyra barn. Genom ett antal köp och försäljningar dessa barn emellan blev slutligen Gertruds dotter Carolina, som var kusin med Augusta, ägare och brukare till hela till Gården. Carolina var gift med en Gustaf Reinhold Andersson från Norra Flaka. Han hade det svårt med brännvinet och gick slutligen i konkurs.

Olaus Olsson i Orremåla, Gertruds bror, bonde och nämndeman, var gift med Kristina Lovisa Persdotter, på mödernet härstammande från Norrgården i Loxbo och på fädernet från Frödinge.  I äktenskapet hade de tre söner, som tog sig namnet Holm, samt dottern Augusta, vår farmor. Hon var yngst i barnaskaran.  Äldste sonen köpte småningom en gård i Ingebo som fortfarande ägs av hans ättlingar.

Olaus Olssons förfäder hade i rakt uppstigande led ägt och brukat Orremåla sedan 1600-talet.

Olaus Olsson dog år 1872, endast 40 år gammal, och lämnade efter sig änkan Kristina Lovisa, bara drygt 40 år gammal, och fyra omyndiga barn. Vår farmor Augusta var yngst och endast 10 år gammal. Lowisa hade ingen laglig rätt att ta hand om sin familjs finanser eller att vara förmyndare för sina barn. En förmyndare måste utses. Vem skulle förordnas?  Valet föll på Olaus Olssons systers svärson, Gustaf Reinhold Andersson i Djursdala By, Carolinas man och genom henne herre på täppan på Herrgården. Han fick hand om Olaus och Kristina Lovisas hela ekonomi. Han gick som sagt i konkurs. Kristina Lovisa hade emellertid sett till att han hade utfärdat skuldsedlar avseende Augustas arv efter sin far. Dem gjorde Christina Lovisa gällande i konkursen och köpte Gården. Den sålde hon sedan till sin dotter, vår farmor Augusta och hennes man   Oskar Gustafsson, bondsonen och predikanten från Ekenäs i Målilla. De flyttade in på Gården som nygifta och fick allteftersom elva barn. Min Far Martin Gustavii berättade att det i hans barndom alltid i taket i köket på Gården hängde en vagga med ett spädbarn. Orremålagårdarna behölls till år 1885, då de såldes.

Djursdala kyrka

Djursdala kyrka började byggas 9 maj 1692 och invigdes 30 november samma år av prosten Johan Phoenix, Vimmerby. 1707-1708 "...blev hon rikeligen bemålad" med bilder ur Gamla och Nya Testamentet, med bibelspråk och ornamenteringar. Två mästare från Eksjö, Petter Wadsten och Zackarias Hake, utförde målningarna. Förmodligen var de inspirerade av Johan Künkel, vars mästerverk, det rikt dekorerade taket i Eksjö gamla kyrka, nu kan beses i Statens Historiska Museum.

Alltså var det så här Djursdala kyrka såg ut och var utsmyckad redan då våra förfäder levde i byn. I denna kyrka är Oskar Gustafsson och Augusta Olofsdotter vigda 7 juni 1890. Åtta av deras barn är döpta här och äldste sonen David ligger begravd här, liksom Augustas föräldrar Olaus Olsson (1831-1872) och Kristina Lovisa Persdotter (1834-1909). Klockstapeln är troligen från 1698 och har två klockor, vilka har omgjutits flera gånger, den lilla senast 1820 och den stora 1850.