Under medeltiden kom hela Djursdalabygden att ägas av olika frälsesläkter. Det har sagts att den till slut kom att ägas av Den Heliga Birgitta och att den skänktes till Vadstena Kloster. Under reformationen drog Gustaf Wasa in marken till Kronan. För att skaffa pengar till statskassan pantade Kronan småningom ut de olika gårdarna. I slutet på 1600-talet fick ryttmästaren Eric Gyllenbreider Djursdala som pant för ett lån till Kronan. Lånet kunde inte betalas och Gyllenbreider blev därför ägare till de olika gårdarna. Hans dotter Helena ärvde honom. Hon gifte sig med löjtnanten Adam Giös. Efter Helenas död ärvde hennes dotter Chatharina Djursdala. Hon gifte sig med en ryttmästare vid namn Kjellman, adlad Löwenadler.

Vid storskiftet år 1781 stod som ägare till 1 mantal Djursdala nr 4, kallad Herrgården, de båda välborna herrarna Johan Ernst Widinghoff och Axel Schilt. De delade Herrgården i fyra delar på ¼ mantal vardera och sålde dem.  Vår del, ¼ mtl Djursdala nr 4, köptes, troligen år 1783, av mjölnaren Sven Hafström. Den delen kallas sedan dess i Djursdala för Herrgården, antagligen för att herrgårdens mangårdsbyggnad låg på denna dels gårdstomt. Vi har helt enkelt kallat den för ”Gården”.

Den 16 mars 1792 köpte nämndemannen och bonden i Björkesnäs Pehr Mosesson Gården av Sven Hafström och hans hustru Ewa Wilhelmina Hafström.

Gården ärvdes sedan av Pehr Mosessons båda dotterdöttrar, inbördes halvsystrar, Cajsa Greta Johansdotter och Anna Stina Olofsdotter. Cajsa Greta gifte sig med Olaus Larsson i Orremåla och var således farmor till vår farmor Augusta.

Anna Stina skänkte år 1831 sin 1/8 mtl till sin son, pastorsadjunkten Petter Ljung.

Cajsa Greta sålde år 1841 sin 1/8 mtl till dottern Gertrud och Gertrud köpte år 1848 den andra 1/8 mtl av kusinen Petter Ljung. Gertrud ägde då hela Gården. Gertrud var syster till Olaus Olsson i Orremåla och således faster till vår farmor Augusta.

Gertrud hade fyra barn. Genom ett antal köp och försäljningar dessa barn emellan blev slutligen Gertruds dotter Carolina, som var kusin med Augusta, ägare och brukare till hela till Gården. Carolina var gift med en Gustaf Reinhold Andersson från Norra Flaka. Han hade det svårt med brännvinet och gick slutligen i konkurs.

Olaus Olsson i Orremåla, Gertruds bror, bonde och nämndeman, var gift med Kristina Lowisa Persdotter, på mödernet härstammande från Norrgården i Loxbo och på fädernet från Frödinge.  I äktenskapet hade de tre söner, som tog sig namnet Holm, samt dottern Augusta, vår farmor. Hon var yngst i barnaskaran.  Äldste sonen köpte småningom en gård i Ingebo som fortfarande ägs av hans ättlingar.

Olaus Olssons förfäder hade i rakt uppstigande led ägt och brukat Orremåla sedan 1600-talet.

Olaus Olsson dog år 1872, endast 40 år gammal, och lämnade efter sig änkan Kristina Lowisa, bara drygt 40 år gammal, och fyra omyndiga barn. Vår farmor Augusta var yngst och endast 10 år gammal. Lowisa hade ingen laglig rätt att ta hand om sin familjs finanser eller att vara förmyndare för sina barn. En förmyndare måste utses. Vem skulle förordnas?  Valet föll på Olaus Olssons systers svärson, Gustaf Reinhold Andersson i Djursdala By, Carolinas man och genom henne herre på täppan på Herrgården. Han fick hand om Olaus och Kristina Lowisas hela ekonomi. Han gick som sagt i konkurs. Kristina Lowisa hade emellertid sett till att han hade utfärdat skuldsedlar avseende Augustas arv efter sin far. Dem gjorde Christina Lowisa gällande i konkursen och köpte Gården. Den sålde hon sedan till sin dotter, vår farmor Augusta, och hennes man Nils Oscar Gustafsson, bondsonen och predikanten från Ekenäs i Målilla. De flyttade in på Gården som nygifta och fick allteftersom elva barn. Fader Martin berättade att det i hans barndom alltid i taket i köket på Gården hängde en vagga med ett spädbarn. Orremålagårdarna behölls till år 1885, då de såldes.

Nils Oscar blev alltmer engagerad i Östra Smålands Missionsförening. Han var ofta ute på resor och till slut hann han inte med att vara bonde. En arrendator fick anskaffas. Till denne byggdes ett boningshus på gårdstomten. Till slut ansågs det mest praktiskt för familjen att flytta in till Vimmerby. Nils Oscars far hade gått bort och han hade fått ut ett arv. För detta köpte han i Vimmerby tillsammans med en god vän Loarpsfastigheten vid Djursdalavägen, numera Drottninggatan. Det var väl egentligen en bondgård. Farfar och hans kompanjon började avstycka tomer som såldes för bebyggelse, bl.a. tomterna till den därefter byggda folkskolan och till sonen Ragnars villa. En stor tomt behölls för familjens eget behov. Den fick namnet Wirstad.  Det fanns redan ett hus på den, nere vid gatan, Stora Wirstad. Ett par systrar hyrde nedervåningen i detta hus och levde på att ha skolhushåll för elever vid samrealskolan. I övervåningen flyttade farfar och farmor tills vidare in med sin familj. Arrendatorsbostaden på Gården revs och byggdes upp på Wirstad. Den kom att kallas Lilla Wirstad och blev familjens bostad. Stora Wirstad hyrdes ut.

På Wirstad fanns uthus. Familjen hade kor och höns och gris samt stall för tre hästar. De odlade potatis, hade fruktträd, grönsaker och blommor. Jag kommer särskilt ihåg jordgubbar och hallon. Där fanns också en bod med ett loft, där farmor Augusta hade sin vävstol.  Husen på Wirstad är numera rivna. Tomten ägs av kommunen och den upptas numera av äldreboendet Granen, där för övrigt Britta Gustafsson, se nedan, har en mycket trevlig lägenhet.

Fader Martin köpte Gården av dödsboet efter sin far Nils Oscar. Denne hade överlevt sin hustru Augusta med några år. Martin skänkte sedermera Gården till sina fyra döttrar. Den äldsta, Kerstin, och den yngsta, Karin, var inte intresserade av att ta över. Det var däremot Ingegerd och Margareta. Allt löstes genom att Ingegerd och Margareta köpte ut sina två systrar och genom att Ingegerd och Margareta delade på marken. Margareta tog husen vi Baggetäppa och Ingegerd tog husen vid Kyrkgatan (Körkgatera).