Östra Smålands Missionsförening

Mina förfäder

Släktforskning av Christer Gustavii

Betelkapellet i Vimmerby

Betelkapellet i Vimmerby byggdes 1910 och blev Östra Smålands Missionsförenings viktigaste samlingsplats under lång tid.

Ättlingar till predikanten Oskar Gustafsson samlade i Betelkapellet under släktträffen 30-31 augusti, 2014

Oskar Gustafsson och hustrun Augusta Olofsdotters 25-åriga bröllopsdag den 7 juni 1915 tillsammans med alla barnen

Oskar Gustafsson och hustrun Augusta Olofsdotters 25-åriga bröllopsdag den 7 juni 1915 i Betelkapellet i Vimmerby.

Östra Smålands Missionsförening - ÖSM

Text av Ingegerd Gustavii Westlander

Östra Smålands Missionsförenings predikanter år 1908, Oskar Gustafsson längst till vänster i mittenraden

Redan på 1700-talet hade en folkrörelse vid sidan om Svenska kyrkan börjat ta form i landet. Inspirationen kom från Nordamerika, där en frikyrkorörelse hade växt fram i opposition mot den engelska kyrkan. Människor samlades för bön och andakt utanför kyrkan. Dessa sammankomster kallades för konventiklar och kunde växa till en sorts tidiga studiecirklar. De propagerade förstås mot alkoholmissbruk. Inom statsförvaltningen och inom svenska kyrkan växte en oro fram för detta nya och genom konventikelplakatet år 1726 förbjöds verksamheten. Detta hindrade dock inte människor från att samlas och 1858 upphävdes plakatet. En frikyrklig folkrörelse uppstod och i samband med den en nykterhetsrörelse och ett missionsintresse. En ledande person var norrlänningen och lekmannapredikanten C. O. Rosenius, 1816-1868. Han var en stor förebild för Oskar Gustafsson som hade åtminstone en halv hyllmeter med Rosenii Skrifter, inbundna i svarta läderband.

År 1856 hade Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) bildats. Den hade rötter i samhällets övre skikt. Stiftarna kallade den för en fri institution och en fri föreningspunkt för de troende i landet. Dess bas var dock en enkel missionshusrörelse. EFS har räknats in i den frikyrkliga delen av läseriet samtidigt som den gjorde anspråk på att förbli en reformrörelse inom kyrkan.

Vid sidan om EFS fanns ju Svenska Missionsförbundet, baptisterna och metodisterna, pingströrelsen m.fl. (Den intresserade hänvisas till Gunnar Hallingberg: ”Läsarna”).

Östra Smålands Missionsförening, först kallad Nordöstra Smålands Missionsförening, bildades sommaren 1863 vid ett möte i Hässleby. Stiftarna var kyrkoherden i Hjorted Jakob Östberg, pastorn P. Ahlberg och greve Adolfe Stackelberg m.fl. Föreningen omtalades för det mesta som ”Nordöstringarna”. I början arbetade föreningen inte så mycket för förkunnelse inom landet utan mer för insamling av medel till barnhem samt den yttre missionen.

Som jag har hört det berättas för mig blev Oskar Gustafsson medlem i Nordöstringarna år 1882 när han var 17 år. Han blev snart anlitad som predikant och predikade vid olika möten i bygderna. Det var vid något sådant som farmor lärde känna honom. Han var stilig och hon var mycket vacker.

ÖSM bedrev missionsrörelse även i Lappmarken bland samerna och Oskar Gustafsson reste mycket i Norrbotten och fick goda vänner där. Antagligen var det genom sådana kontakter som sedan flera av bröderna Gustavii fick jobb under somrarna med malmbrytning och därmed tjänade pengar till fortsatta studier. Under min barndom besökte han oss vid flera tillfällen i Stockholm i samband med att han predikade i Bethlehemskyrkan.

I juni 1913 höll föreningen 50-årsjubileum med en högtid i Vena kyrka och det är antecknat att O. Gustafsson förde protokollet. År 1926 blev han vald till vice ordförande i föreningen och år 1932 blev han vald till dess ordförande. Han kvarstod som sådan till sin död den 14 oktober 1944.

På 1920-talet rådde prästbrist i Sverige. Det hände då att frikyrkopredikanter blev anlitade för altartjänst i Svenska Kyrkan. Oskar Gustafsson erhöll Venia, dvs. tillåtelse att utdela nattvarden, och han höll ofta söndags- gudstjänsterna i Vimmerby kyrka.

Sin möteslokal i Vimmerby hade Nordöstringarna i Betelkapellet, strax nordväst om kyrkan. Under alla år då vi i min familj besökte detta kapell fanns längst fram en orgel, en pulpet, på väggen till höger en bild av Jesus och mittemot denna ett fotografi av Oskar Gustafsson. Senast jag besökte kapellet fanns, efter dess restaurering, varken Jesus eller farfar kvar där.

Från min barndom vid besök på Wirstad kommer jag ihåg att farfar satt i sitt arbetsrum och läste bibeln. Då fick han inte störas. Han var annars mycket förtjust i och älskad av alla barn.

 

Gustproduction © 2017 • Privacy Policy • Terms Of Use